Skogekär Bergbo:
“Wenerid 101 sonetter, skrevet omkring 1650”
SONET NR. 9
Man tror at drømme ingenting betyder,
men ofte har vi hørt hvad der sku’ ske
og undret os ved det vi fik at se.
Og ånden taler helst til den der lyder.
Men hør nu, ingen drøm så let jeg tyder
som den i nat, lyslevende at se,
og den skal ikke stå til spot og spe.
For det som skete, her med rim jeg pryder.
Jeg så min Venerid, vi talte sammen,
vi trådte ind, en spejlsal var det: Sku
dig selv i spejlet, gør det, bad jeg, nu.
Og derpå, da hun stilled sig ved rammen:
Betragt dig selv! En sådan skønhed bandt
mig længe som en træl, mig overvandt.
HWem säger at een dröm/ har intet til betyda
Doch hafwer mången sagt hwad dem skulle händ’ och ske/
Som wij wid undran stor af andra hör’ och se
Dy andan waring giör hälst dem som honom lyda.
Men aldrig har iag drömt/ det så lätt til uthtyda/
Så lefwandes så bart sigh kunde migh förte/
Som denna natt/ hwar aff är inthe at göra spe/
Men mehr med några rijm den händelsen bepryda/
Jag såg min Venerid mång ord med henne fälte/
Wij komme til ett rum där några speglar stå.
At hon sig der uti beskåda wille då
Bad iag/ och sade än när hon sig der widh stälte/
Betrachta thet nu siälf/ se til om iagh har skiäl
At iag så länge är/ en sådan skönheetz träl.